8 November – Frågan är vad som inte har hänt…

Jag vet, jag har inte lagt upp något på bloggen på länge. Detta har dock sin förklaring, de senaste veckorna har varit fullspäckade med allt från konstutställning till Texas State Fair och homecoming. Sist men verkligen inte minst har det även varit min födelsedag.

Jag börjar med konstutställningen. Jag hade blivit inbjuden till den svensk-finska konstnären Yrjö Edelmanns vernissage i Dallas Downtown Art District. Då Nina just hade börjat jobba på den tre veckor långa Texas State Fair med långa arbetsdagar fick jag på egen hand sätta mig i en taxi ner till Downtown med kammat hår och nerstoppad skjorta. Jag kände mig som en riktig businessman i taxin med skyskraporna som reste sig framför mig. På vernissaget var det besökare främst från Dallas men även från andra delar av USA. Även lilla svenska Kalmar hade TRE representanter då jag träffade två kalmariter som var på resa genom USA och kompisar till Yrjö. Runt omkring mig kunde jag alltså höra svenska röster vilket var lite ovant. Att prata svenska öga mot öga var något jag inte hade gjort på en och en halv månad vilket gjorde det extra roligt. Efter ett trevlig konstutställningen med både svensktalande människor och presentliknande motiv kom Nina och hämtade mig. Vernissaget hade garanterat stimulerat mitt konstsinne liksom mitt svenska språksinne!

Veckan efter gick väldigt snabbt då jag både hade en fullspäckad helg att se fram emot och en ledig fredag. Alla elever på skolan fick under torsdagen en fribiljett till Texas State Fair som de under sin lediga dag kunde ta tillvara på. Jag och några kompisar tog därför tidigt på fredagen tåget till ”The Big Fair of Texas” som kan liknas vid ett stort nöjesfält/zoo. Den har bara öppet tre veckor om året vilket är förståligt då karusellerna inte var någon höjdare och djuren var inte mer spektakulära än de du kan se på en vanlig bondgård. Dock åker folk oftast inte dit för dessa attraktioner utan istället för all mat. Det är inte vilken mat som helst utan amerikanernas favorit, friterat. På Texas State Fair friteras inte bara det vanliga, pommes och kyckling, utan de har valt att tänja lite på gränserna. Här serveras det allt ifrån friterad kaksmet till friterad coca-cola. Deras filosofi verkar vara ”göra det onyttiga ännu onyttigare”. Bortsett från det friterade fanns det så klart andra onyttigheter som våffelliknande funnel-cake, kanelbulleliknande cinnamon-rolls och söt lemonad. Blodsockernivån hade definitivt nått nya höjder när vi begav oss hemåt runt fyratiden.

Vad jag inte hann med på Texas State Fair under fredagen bockade jag istället av under de två kommande dagarna. Under lördagen hängde jag med Nina till hennes del av nöjesfältet där Chevrolet har sin körbana. Jag fick test-åka de flesta utställningsbilarna och avslutningsvis tog Nina med mig på en tur i deras värstingbil, Corvette Stingray. Det var en minst sagt fartfylld dag som avslutades friterade räckor och red velvet funnel cake.

Jag vaknade med spänning dagen därpå då det var min 18-årsdag och visste att Nina hade en överraskning som väntade. Vid födelsedagsfrukosten öppnade jag all post från Sverige och möttes av många fina grattis-hälsningar. Efter frukosten blev jag ombedd att byta om till oömma kläder och sätta mig i bilen. Efter en kort bilfärd stannade Nina vid den närliggande sjön, White Rock Lake, där jag kunde blicka ett antal kanoter. Vi begav oss direkt ut på sjön och paddlade sedan in i en av många tätbevuxna bifloder som mynnar ut i sjön. Runt omkring oss simmade små sköldpaddor vilket var det enda levande vi kunde urskilja i sjön. Födelsedagen fortsatte sedan med ett tredje besök på Texas State Fair och en tur upp i ett högt observatorium. Utsikten var otroligt häftig, man såg de pampiga skyskraporna i Downtown liksom alla omringande bostadsområden. Dagen fortsatte sedan på höga höjder då jag och Nina svidade om till finkläder och begav oss till den sista överraskningen, Reunion Tower. Reunion Tower är en 171 meter hög byggnad i Downtown Dallas. Toppen av byggnaden kan liknas vid en kupol och inne i kupolen finns en mycket häftig roterande restaurang. Detta gjorde att man fick en fantastisk utsikt från alla håll medan man satt och käkade. Då mörkret hade börjat falla in kunde man se de belysta skyskraporna så väl som ljuset från Dallas alla hårt trafikerade vägar. Likväl som utsikten var även maten fantastisk. Till förrätt åt vi calamari och fortsatte sedan med ”red snapper”. En perfekt födelsedag avslutades sedan med en perfekt pumpacheesecake.

Och så var det äntligen homecoming-vecka, veckan som alla elever på skolan hade väntat på. Det är inte bara väntan utan även mycket förberedelser inför detta spektakel. De flesta killar bjuder med en date genom att visa upp en kreativ skylt där de på något vis förmedlar sin förfrågan. Jag skrev min skylt på svenska och för att förtydliga skrev jag även med engelsk text på baksidan. Till daten ska man även köpa en så kallad ”mum” som kostar skjortan och ett noga utvalt corsage. I gengäld får jag en så kallad ”garter” och en även ett corsage.  Är ni lika oförstående som jag första gången ni hör ”mum” och ”garter” så ta en titt på bilderna nedan.

Under onsdagen anordnades den årliga homecoming-paraden. Denna parad innehöll olika bilflak som representerade olika sektioner på skolan. Exempelvis hade cheerleadingen ett flak och fotbollslaget ett annat. Det hela anordnades för att peppa alla elever lite extra inför helgens amerikanska fotbollsmatch och homecoming-dansen.

På fredagen var det dags för den amerikanska fotbollsmatchen eller homecomingen-matchen som den också kallas. Folk var taggade till 110% och läktaren var nästintill slutsåld. Matchen blev tidigt något ödesdiger då vår skola hamnade i underläge. Läktaren tappade stämningen och det blev inte lika ”hajpat” som folk hade väntat sig. Hur som helst var det en häftig upplevelse och folk lämnade inte matchen med sura miner då de visste att morgondagen inte kunde gå fel.

Jag steg upp tidigt på lördagen för att åka och köpa en slips till kvällen. Det var full kostym som gällde och inga detaljer skulle lämnas åt slumpen. Kvällen började hos min date Sophie där vi tog miljontals med kort. Efter det hämtade några kompisar upp oss och vi begav oss till ”juniors” gemensamma fotografering. Efter ett antal poseringar åkte vi vidare till ”seniors” fotografering. Halvt blind av alla fotoblixtar hoppade vi sedan på ”senior’s party bus” som först tog oss till en mexikansk restaurang och sedan vidare till dansen som var i Downtown Dallas. Det var något av en kulturchock att se hur de dansar här. Är ni intresserade av hur det ser ut kan ni genom youtube söka på ”grinding” vilket denna dans kallas. Efter dansen begav sig alla i partybussen till en efterfest med ”bonfire”. Runt elden satt vi inpå småtimmarna och kom överens om att kvällen hade varit fantastisk.

Nu vet ni vad jag har gjort de senate veckorna. Förra helgen var det Halloween och jag och Nina tog en tur till New Orleans och Mississippi. Det är dock en helt annan historia som jag lovar kommer komma upp på bloggen inom inte allt för lång tid.

För att förtydliga det här med ”juniors” och ”seniors” så är jag en ”junior” medan min date Sophie är en ”senior”. Detta medförde att vi var tvungna att åka till både fotograferingarna. Skillnaden är att ”seniors” är äldst på skolan och anses lite bättre än alla andra… De har även speciella privilegium som till exempel egna designade parkeringsplatser på skolan.

”Big Tex” en hög staty på Texas State Fair

Friterad kaksmet

Utsikt från observatoriet. I mitten av Texas State Fair fanns en stor arena.

Corvette Stingray

Nina och katten Kroshka

Födelsedagsmiddag i Reunion Tower

Homecoming parade

Cheerleadingflaket

Detta är en ”garter” som fästs på armen. Tjejen har en liknande pryl (mum) som de hänger runt halsen.

Jag och Sophie

Notera de två corsagen. Jag har fäst min på kostymen medan Sophie har den runt handleden.

Jag och Nina

Grant, Jag och Jake

Abbey och jag